Nyckeln till frihet (Shawshank Redemption) är en fantastisk filmatisering av frihetens betydelse för människan. Filmens huvudperson, Andy Dufresne (Tim Robbins), är en tystlåten ambitiös man långt kommen i en lysande karriär. Dessvärre är hans förhållande med frun långt i från lyckligt – hon vill skilja sig samt har inlett ett förhållande med en annan. När frun och hennes älskare brutalt skjuts ihjäl åtalas Andy och fälls för morden. Straffet blir två livstider på Shawshank, ett av de värsta fängelserna i USA.

Livet bakom murarna

Fängelsechefen, mr Hadley, en strikt religiös man, styr fängelset med järnhand och mycket övervåld. Miljön är starkt pennalistisk. En av de värsta personerna i filmen är en av vakterna, mr Hadleys närmaste hantlangare, som i egenskap av sin position misshandlar det mesta som kommer i hans väg.

Tiden i fängelset går och Andy börjar skaffa sig vänner – och ovänner. Den första och bästa vännen är Red (Morgan Freeman), en lugn och relativt förnuftig man som dessutom är fängelsets "fixare". Därefter lär han efter hand känna de andra i kretsen kring Red. Ovännerna består av, de som verkar oundvikligt i ett amerikanskt fängelse, våldtäktsmännen.

Innan Andys karriär upphörde var han en mycket skicklig banktjänsteman. Efter ett tag börjar fängelseledningen dra nytta av det och man använder honom till allt från att  sköta olika polisers deklarationer till att med tiden administrera ett väldigt korrupt system som går ut på att genom fiffel göra mr Hadley rik.

Men Andy gör inte detta helt gratis – han får beskydd av  vakterna (som på ett effektivt sätt tar hand om våldtäktsmännen) samt jobba i biblioteket tillsammans med Brooks, en sympatisk gammal herre. Detta får han dessutom möjlighet att bygga ut ordentligt, tack vare en stor portion envishet. I detta bibliotek bedriver han sedan undervisning för sina medfångar samt skapar  i det en allmänt genuin rekreationsmiljö.

Murar som murar...

Livet i fängelset består av rutin, rutin och ännu mer rutin. Livet bakom murarna blir en som en 24 timmar lång film som bara visas om och om igen. Den gamla bibliotekarien Brooks blir så småningom frigiven. Han försöker en lång period lära sig hantera livet på utsidan, friheten. Emellertid har han vant sig alltför mycket vid rutinen i fängelset, så han tar sitt liv, olycklig och ensam. Han skickar ett brev sista "hem" till sina vänner i fängelset där han redogör för sin situation.

Inför gruppen i fängelset läser Red upp brevet och förklarar vad fängelsemurarna har för effekt på  människorna: "Först så hatar man dem. Efter ett tag så vänjer man sig vid dem. Till slut blir man beroende av dem". Så beroende att man glömmer bort att det finns ett liv utanför dem, i frihet, och hamnar man trots allt i där så klarar man sig inte. Man blir "institutionaliserad". Ett liv i ofrihet påverkar människan negativt, av det skälet att friheten är viktig!

Efter ett tag får Andy reda på att en nyanländ fånge kan hjälpa honom att få målet omprövat. Andy går genast till fängelsechefen Mr Hadley, som svarar med att kasta in Andy i isoleringen i flera månader (rädd att förlora sin revisor).

Hopp och motivation

Trots sitt nederlag förklarar han för vännen Red varför man alltid måste behålla hoppet – visionen om någonting bättre än fängelset. Red svarar honom då att hoppet bara kan göra en galen, att man inte ska ha visioner, utan så gott det går hanka sig fram i rutinen. Andy förklarar att man alltid måste minnas att det finns ett liv utanför murarna, ett liv i frihet, han förklarar att strävandet efter mål är viktigt, och att väl definierade strävande inger hopp och motivation.

Detta hopp är livsviktigt att ha. Resonemanget sammanfattas i en mening, som är bland det bästa jag någonsin hört: "Get busy living, or get busy dying." Sätt igång med ditt liv, definiera mål och handla därefter. Lev! Låt bli att göra detta och du går under, sakta men säkert förlorar du livskänslan…

Värden man glömmer

Under tiden som Andy sitter i fängelset, är det slående hur mycket av det vardagliga livet som är fullt av värden man inte alltid ser. Vid ett tillfälle då det en varm vårdag utfördes arbete på ett tak, har Andy via sin position som f.d. banktjänsteman, förhandlat till sig några öl till sina medarbetare. Medan de dricker sina "kalla, tjeckiska pilsner en het sommardag" sätter sig Andy en bit bort och bara betraktar dem, medan de alla njuter.

En annan gång spelar han Mozart, "Figaros Bröllop" i fängelsets högtalarsystem, så att musiken når ut över hela fängelset. Effekten är otrolig, alla fångarna stannar upp och lyssnar på det oerhört vackra. För detta upptåg får Andy en månad i isoleringen, men enligt honom själv var det värt varenda minut. Bl. a. dessa två upplevelser gör verkligen att man känner hur lätt det är att njuta av livet, bara man anstränger sig lite och ser vad som så ofta finns omkring en.

Filmen är oerhört intressant då den verkligen visar vad ofrihet har för effekt på människor, och varför kampen för frihet aldrig kan upphöra. Intressant är också att notera att det inte går att ta miste på vad som är frihet i filmen, Andy strider inte för rätt till bostad, mat eller utbildning  – detta finns ju redan i fängelset. Det är ingen tvekan om att det just är friheten från våld och tvång som eftersträvas, att kunna röra sig och handla efter sitt egna förnuft.

Det är inte heller svårt att med fängelsemurarna kvar i minnet blicka ut över välfärdsstaten och minnas vad en som händer en människa under en alltför lång tid under sådan förhållanden – man "institutionaliseras", förlorar mer eller mindre initiativförmågan, anpassbarheten – själva autonomin. Friheten är viktig.