Thomas Paine (1737-1809) var vad man skulle kunna kalla en resande missionär i frihet och upplysning. Född i England, träffade han i London 1774 den amerikanske statsmannen Benjamin Franklin, som uppmuntrade honom att emigrera till Amerika. Paine följde rådet och samma år kom han till Philadelphia, där han 1775 utgav "African Slavery in America", en svidande vidräkning med slaveriet. Han blev även redaktör på "Pennsylvania Magazine", där han bl.a. förespråkade kvinnornas rättigheter. I de allt mer spända relationerna mellan England och kolonierna i Amerika, kom Paine att förespråka rätten till självständighet från moderlandet. I januari 1776 publicerade han pamfletten "Common Sense", där han gav uttryck för denna ståndpunkt. Pamfletten var också en frän attack mot tyranni och maktkorrumperat kungavälde, och den blev raskt en storsäljare. En utgåva kom på franska i Quebec, och den översattes även till tyska och danska. I England blev den också vida läst. Totalt såldes omkring 500 000 exemplar. "Common Sense" kom att starkast påverka opinionen i Amerika för självständighet.

Under hela frihetskriget (1776-1783) skrev Paine essäer under titlen "American Crisis", som sporrade de amerikanska rebellerna till hårdare kamp. 1787 återvände Paine till England, där han umgicks med flera kända liberaler, bland dem Charles James Fox, samt vid resa i Frankrike Lafayette och Condorcet.

Efter att den franska revolutionen brutit ut 1789, skrev den konservative tänkaren Edmund Burke en uppgörelse med denna, "Reflections on the Revolution in France". Paine däremot, var entusiastisk för denna revolution, som i inledningsskedet hade en klart liberal prägel. Hans "motbok" till Burke blev "Rights of Man", utgiven 1791. Den väckte stor uppståndelse i England, och regeringen åtalade Paine för uppvigling. Paine flydde till Frankrike, där han mottogs varmt och utnämndes till hedersmedborgare. Han blev vald till nationalkonventet, där han allierade sig med Girondisterna, som liksom han själv var liberala republikaner. Men jakobinerna under Robespierre tog efterhand makten och upprättade sitt "skräckvälde". Paine fängslades, och det var med nöd och näppe som han undslapp giljotinen. Vakterna hade missat hans cell vid uttagningen och några dagar senare var Robespierre störtad.

I Frankrike skrev han sitt nästa stora verk: "Age of Reason", som var en hyllning till upplysningen och vad den åstadkommit. Thomas Paine var deist, d.v.s. ansåg att Gud skapat världen utan att senare ingripa i världsförloppet, men anklagades för att vara ateist. Detta försvårade Paines ställning, i synnerhet när han återvände till U.S.A. 1802. President Jefferson tog honom visserligen i försvar, men federalisterna, som utgjorde oppositionen, gick till starka personangrepp mot Paine. Han slog i kritiska artiklar tillbaka mot sina motsåndare, men slutade som en fattig och ensam man. Han hade förtjänat ett bättre slut.

Läs mer om Paine: http://www.thomas-paine.com/tpnha/

Citat av Thomas Paine:

"I do not believe in the creed professed by the Jewish church, by the Roman church, by the Greek church, by the Turkish church, by the Protestant church, nor by any church that I know of. My own mind is my own church.

"All national institutions of churches - whether Jewish, Christian, or Turkish - appear to me no other than human inventions set up to terrify and enslave mankind and monopolize power and profit."

"There are two distinct classes of men in the nation, those who pay taxes, and those who receive and live upon the taxes."